FRIDA / VILDFÅGEL BYGGD PÅ 1890-TALET
130 ÅR FRÅN SILLABÅT, LIVRÄDDNINGS / LOTSBÅT I ÖRESUND TILL FRITIDSBÅT.

Ursprungligen en Skånsk Sillabåt byggd enligt uppgift i Trelleborg på 1890 talet.Längd 8,10m Bredd 3 m; 3,5 ton.
Denna sillabåt kan vara en av de äldsta flytande skånska sillabåtarna som fortfarande flyter och seglar. I alla skånska hamnar var detta en av de vanligaste fiskebåtarna som gav skånska hamnar dess särprägel. I dag finns ytterst få kvar.
Att den är byggd runt sekelskiftet märks på att borden inte har s.k. lasker utan är fasade ihop. Lasker började man först med runt sekelskiftet.

Seglande fiskebåt i Öresund
Den byggdes som seglade fiskebåt för sillafiske med en fällbar mast. Man fällde masten för att driva med sillagarnen för att slippa att masten fick båten att kränga kraft om det var sjögång. Det var då som med flertalet skånska sillabåtar en liten sittbrunn akter, en större lastutrymme i mitten för garn och fisk och ett liten lucka på fördäck där en fiskare stod och drog garnen till dem som mer akter drog den in i båten och tog hand om fisken. Man ser på borden under förluckan att fiskarna tagit spjärn med trätofflarna då de dragit upp garnen efter som borden här är slitna på insidan.
Det var också två skott i båten, ett för och ett akter så att man kunde använda båten som ”sumpbåt” Man fyllde då båten med vatten midskepps så att man där kunde ha färsk fisk med sig i land. Ventilerna finns fortfarande kvar i botten.

Livräddningsbåt / Lotsbåt
Den skall enligt hörsägen ha byggts som till gaffelrigg med ett längre däckshus till livräddningsbåt eller lotsbåt i Öresund någon gång under sin historia. Det finns en oljemålning på hur en sådan sett ut runt 1900 omgärdad av ångbåtar. Tavlan hänger i Handelsbankens direktionsrum i Helsingborg.

Vildfågel köptes från Viken 1949
Så långt jag kommit tillbaka i historien så har jag fått reda på att båten köptes från Viken 1949 av Nils Rosander från Ängelholm. Den hade då ingen motor i sig. Den seglades av Sten Eriksson med Nols son Göran som hjälp runt Kullen till Ängelholm. Men de kom bara till mynningen av Rönne å. Båten bogserades sedan mot en ersättning av 20 kr upp till bryggeriet i Ängelholm.
Göran Rosander var 11 år ca när man köpte båten. Han säger att han fick information att båten skall ha gått som lotsbåt under kriget. Båten hade en mycket liten sittbrunn på den tiden och däckshuset såg ut som på den svartvita bilden.  Båten skall då ha hetat Vildfågel och namnskylten finns fortfarande kvar på ett båthus uppe i Rönne å.

Ramsjöhamn på Bjärehalvön.
Den lilla runda sittbrunnen var så liten att båten var svår att styra då rorkulten stötte i magen då man drog den mot sig berättar Nils. Nils Rosander satte så småningom in en råoljemotor av märket Drott som var gjord i Värmland. Båten låg under 50-talet alla somrar i Ramsjöhamn på Bjärehalvön innanför Torekov och seglade och fiskade flitigt i Skälderviken och runt Hallands Väderö . Göran beskriver hur man hade så mycket roligt med båten under sin uppväxt och den dunkade runt med sin råoljemotor hela somrarna bl.a. på makrillfiske runt Bjärehalvön.

Vildfågel  ”den tama ankan” blir Rosa i Ängelholm
Båten såldes vidare till Ingvar Tengvall i Ängelholm, då Göran tog studenten då pappa Nils inte längre hade tid att sköta henne ensam. Den råoljemotorn som var i när han köpte den hette Pythagoras och var tillverkad i Norrtälje. Han bytte ut denna motor till en modifierad Ferguson traktor 4-cylinders dieselmotor.
Vildfågel fick på skämt öknamnet ”den tama ankan” av jägmästare Dag de Geer då den kom till Ängelhom. Ingvar Tengvalla döpte därefter om båten till Rosa efter sin hund.

Rosa blir Rocy i Bohuslän 1962
1962 / 1963 köpte min fars gode vän Mats-Åke Hugosson båten, i dag boende strax söder om Råå. Han tog den till Göteborg och drog den till Chalmers Tekniska universitet där han byggde om hytten och riggade om den med pek och klyvare samt nu mast. Den fick också en större sittbrunn. Dock var den gamla garvade storen fortsatt kvar. Draghålet för att dra upp båten på land blev kvar dock liksom riggningen med en fällbar mast i ett s.k. tabernakel användes fortsatt som lösning. Man riggade den med tre vant på var sida och Chechesters riggare ( som riggat en av europas första ensamseglares båt) riggade den underriggade, då de hade planer på att segla till Skottland med den.
Båten döptes sedermera om till Rocy då Mats Åkes fru tyckte att Rosa inte var ett lämpligt namn på en båt. Det lät som en ko. Så Rocy blev tuffare som en seglare mellan klippor och skärgård mera.
Båtens hemmahamn blev nu i Brofjorden i Norra Bohuslän och Mats Åke som var en duktig seglare brukade den flitigt längs hela västkusten. Med Mats Åke blev den flaggskepp i demonstrationerna mot byggandet av Skandinaviens största oljeraffinaderi i Brofjorden då 200 000-tonaren Texaco Frankfurt provade inseglingen till fjorden med stor spridning i svenska tidningar.

Mellan Lysekil och Bohus Malmön
Min far Bertil Melander köpte båten i början av 70-talet då hade den hemmahamn i södra Ramsvik strax norr om Lysekil, innanför Kornöarna.
Båten döptes då om till Frida efter min älskade mormor. Vi brukade henne flitigt till fiske, transporter, seglatser med vänner och bekanta under hela 70 talet. Det var inte många dagar den låg still från juni till slutet av augusti. Jag använde den då jag arbetade som segelinstruktör på seglarläger på kursgården Stenbiten på Bohus Malmön.

 Så till Fotö vackra gamla hamn innanför Vinga
På slutet av 70-talet flyttade mina föräldrar till Fotö i Göteborgs norra skärgård innanför Vinga. Här dansade sillabåten en skärgård med tusen grund till fiske och seglatser året runt. Här hade den hemmahamn till 1993 då jag tog över båten då min far inte längre orkade hålla den.

Stor renovering och riggning i Gerlesborg söder om Hamburgsund.
Vi bytte då fem bord på var sida med hjälp av båtbyggaren Sven Johansson i Gerlesborgs hantverksby strax söder om Hamburgsund. Jag kortade då hytten och satte slagvägare – ett slags innerbordläggning för att båten inte skulle gå läck utan behålla sin styvhet fastän vi tagit bort ett skott.
I Tanums Kommun hade den sedan hemmahamn i Grebbestad till 2014 där vi var flera familjer som brukade den flitigt från tidig vår till sen höst. Mängder med familjer barn och ungdomar växte upp med spännande öden och äventyr med selglatser och fiske med sillabåten i norra Bohusläns vindlande skärgårdar med Bohusläns Väderöar i väster, Kosteröarna, Oslofjorden och södra Norges skärgårdar i norr. Den har fått bekänna färg då den seglats i alla väder, mött hårda grund då och då och seglat in i de mjukaste vikar av röd slätpolerad granit eller diabas i det vackraste av skärgårdar man kan tänka sig. 
2013 lät jag Sven Johansson rigga om båten med nya segel och ny mast enligt sekelskiftes tradition med långt peke / bogspröt, större stor, toppsegel och rätt skuren klyvare. Så som den i dag är riggad.
Seglen syddes upp av Syvertsens på Smögen och toppsegel blev sytt av författaren och segelsömmaren Birger Sjöberg.

Historien om bruten mast till gaffelbom
Gaffeln – den övre bommen för gaffelseglet har sin egen historia. På 80-talet ägde jag en bohusjulle som jag bröt masten av efter att i stiltje fått hög sjö från en högsjö bokserbåt utanför Islandsberg söder om Lysekil. Båten sprang läck av smällarna från de höga vågorna mot skråvet. Jag körde hastigt med motor in i Gullholmens hamn.  Här var fullt med sommargäster på bryggan. Jag bad några dra i fockfallet så jag kunde hänga utanför och täta läckan som var i de övre forden. Det ledde till att masten gick av på mitten. Där låg jag i hamn med bruten mast i vindstilla och soligt väder en sommardag.
Min vän Per Ivarsson som då bodde på Ängholmen som är systerson till Evert Taube skänkte mig en annan mast som hade vari en större slup av ngt slag. Den hyvlade jag ner till ny mast och riggade om till en välseglande spriseglare. Efter flera år sjönk denna bohusjulle i en storm som slog den sönder mot en brygga. Vi bärjade det som gick och masten blev sedan en bom till sillabåten som seglades med i många år. Vid sista omriggningen blev denna bom sedan gaffelbommen till sillabåten.

Efter 70-år åter tillbaka till Skåne och Öresund
Och så efter närmare 70 år blev det åter tillbaka till Skåne och Öresund och dess barndomsvatten. 2014 seglade jag den till Nyhamnsläge i norra Skåne där den då hade hemmahamn några år och därefter sista åren nu medlem i Råå träbåtsförening med stolt hemmahamn på bryggan i Råån.

Toppflaggans historia för Frida Vildfågel i Råå
Båtens toppflagg – teknades av min brorsdotter Frida i Seattle Washington 2015. Hon växte upp med båten som liten. Hon arbetar som designer och illustratör i USA. Vi visste inte att båten hetat Vildfågel den gång då hon designade toppflaggan med en Skånsk gås. När vi fick reda på båtens ursprungsnamn blev vi mycket glada och förvånade.

Efterfrågas
Jag efterfrågar nu personer som kan bistå mig i att söka mer om båtens historia.
Jag är också öppen för samtal med kunniga erfarna intresserade om vägar att kunna säkra denna gamla skåneklenod för framtiden.

Med vänlig hälsning

Dan Melander
Tel: 070-3996617
E-post: danmel8@icloud.com